Hitta tillbaka till mig själv

Att jobba med sig själv är resa som kan hålla på livet ut. Att hitta verktyg på vägen kan göra resan roligare och mer intressant, för mig blev skrivandet ett oväntat men kraftfullt verktyg – ett sätt att landa, lyssna inåt och förstå mig själv lite bättre.

2 min read

Skrivandet – en väg tillbaka till mig själv

I en vardag där mycket snurrar, där tankarna ofta är flera steg före kroppen, har skrivandet blivit ett sätt för mig att landa. Inte som en uppgift att bocka av, utan som ett utrymme där jag får vara ärlig. Ett rum där jag får möta mig själv – bortom prestation och förväntningar.

När jag började skriva regelbundet gjorde jag det mest för att sortera tankar. Men med tiden har det blivit något djupare. Ett sätt att lyssna inåt. Att upptäcka vad jag faktiskt känner, bortom det jag tror att jag "borde" tänka eller tycka.

Skrivandet hjälper mig att se klarare – inte alltid direkt, men ofta när jag läser mina egna ord i efterhand. Det är som att pennan (eller tangenterna) visar vägen till något jag inte visste att jag bar på.

Här är några saker jag själv har upplevt genom att skriva:

Jag får kontakt med det som är sant
När jag skriver fritt, utan att censurera mig själv, händer något. Tankar jag knappt visste att jag hade får ta form. Det kan vara rörigt, sårbart, ärligt – men framför allt befriande.

Mer närvaro
Skrivandet tvingar mig att sakta ner och inte fly från det obehagliga. Att känna efter. Det blir ett sätt att stanna upp mitt i allt. Att släppa taget om att försöka förstå allt på en gång och bara vara med det som dyker upp.

Jag möter mig själv med mer nyfikenhet
Istället för att döma det jag känner eller tänker, övar jag på att bara observera. Att låta allt få finnas. Det har gjort mig snällare mot mig själv, både i orden jag skriver och i hur jag möter mig själv i vardagen.

Jag ser min resa tydligare
Skrivandet har blivit som en spegel där jag ser både min kamp och min växt. Där jag ser både mina mönster och vad jag vill utveckla. Genom att reflektera över det jag gjort förstår jag vad jag behöver förstå och lära mig.

Och det viktigaste av allt, det behöver inte vara perfekt. Det behöver inte ens vara bra men det behöver vara ärligt. Ett par rader i en anteckningsbok. Några meningar i mobilen. En fråga jag inte vet svaret på – men som jag låter mig själv utforska ändå.

Skrivandet är ingen prestation. Det är en påminnelse. Om att jag redan bär svaren inom mig. Att det finns kraft i att stanna upp och lära sig att lyssna till sig själv. På riktigt.

Kanske skriver du redan? Kanske har du tänkt att du borde börja, men inte riktigt vet hur? Oavsett var du befinner dig – skrivandet kan vara en enkel men kraftfull väg till klarhet, kontakt och stillhet. Allt börjar med ett ord.